Landsfadern tänder fredspipan

Jag kan härmed stolt tillkännage att min 18 år långa bojkott av Costa Rica är över!

Denna långvariga bojkott hade såklart sin upprinnelse i det nationella trauma som fotbolls-VM 1990 innebar. Istället för att bli förbannad på Hysén och grabbarna valde jag att, i ett slags utslag av en 12-årings version av dolkstötslegenden, skylla fiaskot på befolkningen i ett litet U-land på andra sidan jorden. I skolan hade vi under någon temadag om FN eller liknande fått lära oss att hela världen bojkottade Sydafrika. Bojkott skulle hädanefter bliva min musik.

Att bojkotten höll i sig i hela 18 år ska inte förklaras med att jag varit en väldigt rabiat Costa Rica-hatare under denna tid. Det är nog mer så att Costa Rica är ett bekvämt land att bojkotta. Det är relativt lätt att framleva i vardagen utan costaricanska varor. Lättare än om man skulle bojkotta typ animaliska produkter eller liknande. Någon enstaka gång fick jag dock stå upp för mina ideal. Bland annat en gång i mitten av 90-talet då föräldrarna köpt bananer från Costa Rica, vilka jag naturligtvis vägrade äta.

En bit in på det nya seklet så kände jag förändringens vindar blåsa. Mycket hade hänt sedan 1990. I och med Sovjetunionens och Jugoslaviens fall fanns det många fler länder att hata, länder som förtjänade min ringaktning mycket mer. Jag proklamerade att min bojkott av Costa Rica skulle upphöra den dag Sverige besegrat deras landslag i en fotbollslandskamp.

Första möjligheten dök upp inför VM 2006 dit båda länderna kvalificerade sig. Lottningen i december 2005 blev dock en besvikelse för de försonliga delarna av min person, ty lagen lottades till olika grupper. Nästa chans gavs i januari i år då en vänskapskamp avhölls på bortaplan, djupt inne i Costa Ricas djungler. Ett B-betonat svenskt landslag lyckades återupprätta den svenska äran efter 17½ långa år genom att ta hem segern med ett mål mot noll. Min bojkott var formellt över. Först idag, den 27 maj 2008, gick jag emellertid på allvar över i en ny era av förståelse och försoning, genom att käka en fredens banan från Costa Rica.

Jag vill dock med bestämdhet påpeka att detta inte påverkar mina bojkotter av Folk å Rock (sedan 1996) och Wasabröd (sedan ca 2003), vilka fortgår med oförminskad styrka.