I afton Super Bowl
I natt är det så äntligen dags för Super Bowl igen, denna kära årliga tradition. För mig har den varit obligatorisk ända sen de tidiga tonåren, då man slog sig ner och tillbringade vinternatten i sällskap med 90-talsikonen P.A. Gullö. När jag reflekterar över tidigare års upplagor av Super Bowl så är det främst en sak jag tänker på. Jag syftar nu inte på P.A. Gullös excentriska klädstil (skjorta och hängslen men ingen kavaj, samt fluga var standard), utan på halvtidsshowerna, dessa stjärnglittande spektakel som dock ändå inte tycks ha dragningskraft nog att hindra TV-publiken från att gå och pissa exakt samtidigt i halvtid och därigenom orsaka sammanbrott i avloppssystemen.
En av de mer kända halvtidsshowerna var den 2004, när Janet Jackson visade ena patten. Enligt de som vet sänds Super Bowl sen dess med några sekunders fördröjning för att moralpolisen ska kunna dra ur sladden ifall nån skulle få för sig att upprepa bedriften. I natt får vi dock se Tom Petty.
Mitt eget starkaste Super Bowl-minne är från 2002. “Where The Streets Have No Name” är en av de bästa låtar som någonsin skrivits och ges här, i ljuset av tidens fasaväckande händelser, en helt ny innebörd. Hela framträdandet är en enda lång rysning. Det är så vackert, så mäktigt, trots allt.
[youtube n13CU-NvPMU]
Andra bloggar om: Super Bowl, Amerikansk fotboll, U2
February 11th, 2008 at 13:30
Tänk att jag ständigt lär mig nya saker om dig, hade ingen aning om att du är inne på amerikansk fotboll.