Vinylcred

Idag var jag i Lund för att sköta mina studier. Passade även på att titta in på Erikshjälpen och kolla skivor. Såna ställen kan vara rena guldruvor om man bara kommer dit någorlunda i samband med att de fyllt på backarna med nya prylar. Jag hittade ett gäng tolvor samt en något oväntad CD-singel med Bounty Killer. Det är mest gamla tanter som jobbar på det stället och de har ingen koll på vad grejerna är värda eller på skillnaden mellan LP och tolva, utan priserna sätts helt enkelt efter storleken på skivan. Tio pix för “LP-storlek”. Nån gång har jag dock fått pröjsa fem spänn för tolvorna och tio för LP:s. Men eftersom pengarna ändå går till U-landshjälp eller nåt liknande så känns det inte direkt motiverat att vara girig.

När jag skulle ta bussen hem så var det en snubbe som frågade mig vad det var för skivor. Det var lite pinsamt att förklara att det mestadels var skivor som jag köpt av nostalgiska skäl, typ Technotronic och T99; “barndomsminnen” kallade jag dem. Men han verkade tycka det var rätt coolt ändå och frågade ut mig om vad jag hade för skivspelare och om jag kunde scratcha. Det ger cred att gå omkring på stan med en packe vinyl!

För övrigt går jag numera omkring och nynnar “Souvenirs, Novelties, Party Tricks” för mig själv hela dagarna.